martinagulliksson

Det tog lång tid att bestämma vad jag skulle skriva här. Min allra första kärlek, pojkvän eller vad man ska säga var en som heter Emil som gick på mitt dagis. Jag var beroende av honom. Grät när vi inte va med varandra och på dagis fick dom sätta oss i olika grupper hela tiden för att jag skulle vänja av mig vid honom. Våra mammor är bra kompisar så jag träffade ju han typ jämt. Sen har man ju haft olika killar som inte vart seriöst eller något. Så just nu är nog första gången jag är kär på riktigt. Om jag bara säger så vet jag inte men det känns som att jag aldrig vart kär på samma sätt förut. Okej jag ska inte gå in för långt på allting. Men första gången jag såg han va den 25 juli 2010 mitt ute i skogen där vi skulle fira midsommar med våra familjer. Jag kommer ihåg att jag tyckte det va jättepinsamt att han och hans bror va där så jag vågade knappt gå ut från våran stuga. Iallafall så sa vi ingenting till varandra på hela helgen men så fick han mitt nummer från min pappa hahaha. Så vi började smsa och smsade hela sommaren och sa att vi skulle träffas men det vart aldrig av. Men det 4 September åkte jag med Linn och Moa och träffade han och hans kompisar. Kommer ihåg den dagen. Och sen träffade jag och Moa dom varje helg hela tiden. 25 September vart vi tillsammans och det va nog det bästa som kunde hända just då. Jag tror inte han förstår hur mycket han betyder för mig. Jag förstår det knappt själv. Jag måste gråta lite för att kärlek är så bra. Skulle aldrig önska mig någon annan än han.